Linjemontage tillverkar miniatyrställverk i 3D-plast

Det fungerar ungefär som lego där bitarna sätts samman – i det här fallet till små ställverk. Modellerna är byggda i skala 1:20 och gör det verkliga konstruktionsarbetet mer konkret för nyanställda och praktikanter.

– Om man inte har så stor erfarenhet av mekanisk konstruktion blir det här ett komplement till ritningar och VR, säger Robin Gelius, chef för mekkonstruktion på Linjemontage.

Den första prototypen mäter omkring 130 x 80 centimeter och består av 3–4 kilo nedbrytbar plast som 3D-printats på plats i Linjemontages verkstad i Västerås. Modellen består av ett så kallat fack, som sätts samman av flera mindre komponenter – ungefär som en modellsats för ett mindre utomhusställverk.

– Den här tanken väcktes i höstas för att underlätta förståelsen för våra praktikanter och andra nya medarbetare som inte har så stora kunskaper i mekkonstruktion än. Att titta på en ritning av ett ställverk ger inte så mycket om man inte har erfarenhet från branschen, så de här modellerna gör det tydligt hur saker funkar och hänger ihop, berättar Robin Gelius.

En av dem som fått möjlighet att se modellen på nära håll är LIA-praktikanten Muhammet Kasim. Han var på plats när den monterades och menar att den gav en helt annan förståelse jämfört med att bara studera en ritning.

– Det blev mycket lättare att greppa hur allt hänger ihop när man ser det tredimensionellt. Man ser tydligare hur delarna förhåller sig till varandra – både storleksmässigt och funktionellt, säger Muhammet Kasim.

Framtida möjligheter

Men 3D-printen ger även möjlighet för fler konstruktioner och användningsområden. På Linjemontage används sedan tidigare VR för att visualisera stationer utifrån ritningar – främst för att visa kunder den färdiga produkten och förstå rumslighet, flöden och placering av utrustning. Men att flytta runt komponenter i CAD-program är både omständligt och tidskrävande, vilket gör den fysiska modellen till ett värdefullt komplement.

– Under projekteringsfasen behöver vi snabbt kunna testa olika layoutlösningar för kontrollbyggnader, se om utrymningsvägar fungerar och hur mycket som faktiskt får plats på en begränsad yta. Där kan fler modeller bli ett praktiskt verktyg, säger Robin Gelius.

Jonas Garnemark, KMA-chef, ser också stor potential i modellerna, inte minst inom utbildning.

– Genom att använda 3D-printade miljöer i våra utbildningar inom arbetsmiljö och elsäkerhet kan vi lyfta in verkligheten i klassrummet. Vi får helt nya möjligheter att skapa engagerande och praktiska övningar där deltagarna kan träna på riskbedömning, åtgärder och arbetsberedning – direkt runt ett modellbord som speglar den faktiska arbetsmiljön, säger han.